Ett nytt liv med Lchf

Kan det verkligen vara så att LCHF är grejen för mig? Att jag kanske äntligen ska bli mig själv igen (så känns det, som kroppen jag ser i spegeln inte är min). Jag känner mig försiktigt hoppfull, i och för sig så brukar det vara lätt att gå ner de första fyra kilona, det är sen det brukar stanna till, men det känns på ett annat sätt nu. Mest för att jag inte känner att jag har svårt att hålla dieten. Inget sötsug alls. Ibland blir jag sugen på en macka, men då brer jag mycket bregott och lägger tre skivor ost på en Finn Crisp så går det över. Annars kan det vara det där rastlösa suget, att man inget har att göra så då vill man stoppa nåt i munnen.

Men förutom det, inget sug. Inget jobbigt alls. Jag är såld på LCHF. Jag som alltid tyckt att LCHF:are betett sig lite sektliknande. Nu efter bara tre veckor är jag redo att leda sekten haha.


Ni har sett den förr, målbilden! Jag längtar dit och hoppas att jag kommer fram.

Full rulle hela dagen för att hinna runt på alla skolavslutningar, lilleman var rätt less innan vi var klara, men ändå en fin dag med glada barn och jordgubbstårta till efterrätt för att fira sommarlovet (fast jag åt bara grädde och jordgubbar)

Mina två stora skolbarn, Tedde gick ut femman och Greta trean idag.